Mölle Arild

Minska nedskräpning

Nedskräpning är ett angeläget samhällsproblem och skräpiga miljöer uppfattas som otrevliga och otrygga av många. Forskning har visat att när ett område skräpats ner leder detta ofta till en negativ spiral av ytterligare nedskräpning. Nedskräpning är även kopplat till ytterligare problem som skadegörelse, skador på̊ människor och djur, spridning av kemikalier och gifter och negativa effekter för turistnäring och friluftsliv.

Trots att nedskräpning är förbjudet enligt lag hamnar mycket skräp i offentliga utrymmen som gator, torg, på stränder, i skogar och längst kusten (Naturvårdsverket). En rapport från Naturvårdsverket har visat att många känner till att det är förbjudet att slänga plastskräp på̊ marken, men trots detta verkar lagen inte ha någon större effekt på om människor skräpar ner eller inte (Naturvårdsverket). 

Problembeskrivning

När många människor besöker populära resmål och destinationer resulterar detta ofta i en ansenlig mängd avfall och skräp. Avfallet är ofta ett resultat av konsumtion av produkter som paketerats i förpackningar och av engångsartiklar. Ofta slängs skräp i papperskorgar, men tyvärr är det också vanligt att det inte tas om hand på önskat sätt utan lämnas kvar eller slängs på marken. Detta avsnitt kommer att presentera bakomliggande psykologiska mekanismer som enligt beteendevetenskaplig litteratur kan förklara varför kunskap och intention inte nödvändigtvis omvandlas till optimala beteenden relaterade till nedskräpning och skräphantering. 

Önskat beteende: Besökare tar med sig sitt skräp från stränder och strövarområden

Oönskat beteende: Besökare slänger skräp på marken eller tar inte hand om sitt skräp

Eftersträvat utfall: Minskad nedskräpning

Psykologiska drivkrafter som kan hindra/främja beteendet

Sociala normer har identifierats som en viktig faktor relaterad till nedskräpning. Forskning har visat att sociala normer påverkar individers beslut om att skräpa ned, både deskriptiva och injunktiva normer har visat sig vara relevanta för nedskräpningsbeteenden. 
Injunktiva normer, som representerar uppfattningen om hur vi bör agera, påverkar individens benägenhet att skräpa ner. Om normen bland våra medmänniskor är att slänga eller ta med sitt skräp kommer vi känna ett större behov att anpassa oss till normen. 
Deskriptiva normer, som reflekterar hur människor faktiskt beter sig, påverkar också individers beslut om att skräpa ned. Det är till exempel mer socialt accepterat att skräpa ner om ett område redan är smutsigt eller nedgånget eller om vi ser att andra skräpar ner (Naturvårdsverket).

Grupp- och självidentitet är två andra mekanismer som betraktas som viktiga när man vill påverka nedskräpningsbeteenden. Att förstärka målgruppens gemensamma identitet kan främja individens vilja att göra gott för gruppen och samhället (källa Nudgeathon.com).
Forskning har visat att hushåll som känner gemenskap med och identifierar sig med den egna kommunen/orten inte behöver ekonomiska incitament för att agera mer miljövänligt, vilket också leder till en minskad sannolikhet för nedskräpning (Naturvårdsverket). Vidare påverkas människors beslut och beteenden av deras självidentitet. Vi tenderar att vilja ha en positiv syn på oss själva och att se oss som goda personer, varför det ofta är lämpligt att förstärka individers positiva självidentitet när man vill främja en beteendeförändring. 

En annan psykologisk drivkraft som är relevant för nedskräpning är loss aversion (på svenska ofta kallat förlustaversion) som representerar den mänskliga tendensen att vara mer benägen att undvika förluster jämfört med att nå potentiella vinster. Detta innebär att vi människor inte tycker om att utsätta oss själva för risker, som exempelvis risken att få böter. En lämplig strategi är därför att göra individer medvetna om risken att förlora pengar vid nedskräpning (källa Nudgeathon.com, Naturvårdsverket).

Avfallspåsar

Exempel

Ett exempel på en insats som förbättrat hushålls avfallshantering är de avfallspåsar som delats ut av bland annat Stockholm Vatten och Avfall. Med hjälp av avfallspåsarna samlas cirka 25 procent av stockholmarnas matavfall in, vilket omvandlas till biogas och biogödsel (källa Stockholmvattenochavfall.se). 

Dessa återvinningsbara påsar är ett exempel på hur man med relativt enkla medel kan göra det enklare för målgruppen att realisera det önskade beteendet – det vill säga sortering av matavfall från övrigt hushållsavfall.

Rekommenderad lösning

Den föreslagna insatsen som syftar till att få besökare att ta med sig sitt skräp istället för att lämna eller slänga det på marken har utgått från Stockholm Vatten och Avfalls exempel, men adresserar ett större antal psykologiska mekanismer. 

Förslaget går ut på att vanliga avfallspåsar (helst tillverkade av återvunnen plast) delas ut på strategiskt utvalda platser, t.ex. vid parkeringar, i anslutning till kollektivtrafik och platser där människor samlas för att äta och dricka. I direkt anslutning till platsen för avfallspåsarna rekommenderar vi att en skylt placeras ut och att denna adresserar sociala normer, självidentitet, gruppidentitet och förlustaversion.

Detta innebär att informationen på skylten förstärker någon eller några av dessa aspekter med syfte att öka målgruppens motivation att slänga sitt skräp i avfallspåsarna. 

En rekommendation att ta hänsyn till i utformandet av skyltarna är att anpassa informationen så mycket det går till det givna området, kommunen eller platsen eftersom detta främjar en känsla av gemenskap och samhörighet hos målgruppen, vilket även ökar relevansen i meddelandet.

återvinningssymbol

Några exempel på hur information skulle kunna presenteras:

Självidentitet: ”Om du vill göra en god insats för miljön – ta med en avfallspåse för ditt skräp och släng den sedan här”.
Gruppidentitet: ”Tänk på dina medmänniskor i [kommun/ort x] och ta med ditt skräp i en avfallspåse”. 
Förlustaversion: ”Ta en plastpåse och ta hand om ditt skräp – det enklaste sättet att hålla vårt naturum rent (och slippa böter)”.
Sociala normer: ”I [kommun/ort x] slänger vi vårt skräp i dessa avfallspåsar och tar med hem.”

Niklas Laninge

Lösningsförslagen är framtagna av Niklas Laninge, Director Behavioral Insights, PBM för Tourism in Skåne sommaren 2020.

Sidan uppdaterad 15 jun 2022, kl 13:40